Det är ju det jag velat hela tiden

Kanske är jag för trött för att blogga. Hela dagen har jag haft den där sjuk-känslan som brukar komma efter starka påslag.

Gårdagen blev inte alls som befarat. Mitt internet funkade redan vid tolv igår och jag kunde jublande fortsätta se på mina älskade housewives.

Sedan ringde pappa och berättade att M behövt ställa in mötet. Det kändes så jävla skönt att slippa, även om jag vet att det i det långa loppet säkerligen kommer kännas svårare att komma iväg nästa gång.

M hade dock bra nyheter att berätta. Jag har ju fått flera avslag på min ansökan om sjukpension och när nästa avslag kommer, (ni ser, jag räknar redan med att det kommer bli ett avslag), ska en läkare på Karla långtidssjukskriva mig.

Det är ju det jag velat hela tiden. Inte att bli sjukpensionär utan långtidssjukskriven, så som det var innan jag fyllde 30. Men på psyk fick de det att framstå som en omöjlighet och därför har vi i flera år krigat för sjukpension.

Jag fattar ingenting. Karla är som en helt ny värld som öppnar sig för mig. En psykiatrisk enhet där de faktiskt vill hjälpa istället för stjälpa.

Ändå är jag inte överlycklig. Depressionen lägger sig som en hinna över alla positiva känslor.

Redan igår kväll kom huvudvärken och sjuk-känslan och den har satt i hela dagen. Så jag ligger redan i sängen, strax efter 9. Ska se om jag kanske orkar läsa eller om jag ska sova på en gång.

Någonting positivt:

Jag är klar med mandalan.

Och den har fått sin plats i hallen nu.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s