Det känns som att jag inte kämpar tillräckligt

Sofia har en dag kvar att jobba innan hon får lite julledigt. Idag är Yule och jag har inte gjort någonting för att fira förutom äggtoddy som blev alldeles för söt för att egentligen kunna njuta av. Dålig Wiccan känner jag mig som, men inte tillräckligt starkt för att ha dåligt samvete. Dessutom, är det med någon, eller hos någon, jag inte behöver skämmas för vem jag är så är det väl inför Gudinnan och Guden.


Idag fick jag hem min medicin. Tabletter till kvällen och tablett + droppar till morgonen. Och de där ofarliga sömntabletterna som jag ska ta vid behov. På något sätt ger det mig hopp. Tänk vad fantastiskt att kunna sova en hel natt utan att vakna och, ännu värre, gå upp och moffsa i mig massa skit. Jag hoppas det kommer funka, att det blir så, men det känns för bra för att vara sant. Som att jag kommer för lätt undan.


På lördag ska Sofia och jag göra knäck och sån där choklad med vita puffar i, fixa köttbullar och julskinka och avsluta dagen med bingo lotto. Om någonting ska kunna ge mig lite julkänsla så är det väl det.

Och på Julafton tar Sofia med sig Kiba till Karlskoga vilket känns otroligt skönt och underlättande för mig. Jag ska försöka mitt bästa för att göra dagen så bra som möjligt. Just nu har jag fastnat i en sådan där invaliderande fas då jag tror att depressionen beror på mig själv och att jag inte kämpar tillräckligt. Det kommer gå över, det vet jag sedan tidigare, men det är jobbigt så länge det varar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s