Ibland, vissa stunder, känns det som att mitt liv är helt perfekt. Som att jag lever det liv jag så gärna vill leva. Och just nu är en sådan stund.
Vi har precis kommit in efter en timmes relativt rask promenad med hundarna. Det kändes så bra att känna benen röra sig, framåt, och inte alls lika långsamt som det brukar, eller kanske brukade, gå för mig. Kiba skuttade runt som en tok och Kami sprang glatt efter.
De sista 20, 30 minutrarna ville Kami inte gå längre pågrund av kylan och jag insåg med glädje att han nu får plats innanför min jacka. Så där satt han, resten av promenaden, piggt tittandes på allt runtomkring. Och jag älskade att få ha honom så nära.
Nu ska jag snart ta ett bubbelbad och läsa för att värma mig och efter det ska jag göra middag – tacogratäng- och körsbärsglass. Just nu känns allting så jävla skönt!
