sorg och firande

IMG_0741.JPG

Igår var en bra dag. Visserligen tog jag mig inte upp förrän vid nio men förutom det var dagen fin. Jag var ovanligt lugn och rofylld för att vara mig och lyckades läsa innan första promenaden.
Det där med läsningen har gått väldigt bra de senaste veckorna. Jag är alltid som lugnast innan första promenaden och började därför ägna timmarna innan det var dags att gå ut åt läsningen men jag har också kunnat läsa senare på dagen också under de senaste veckorna. Det har gått väldigt mycket lättare än vad jag trott att det skulle göra. Med lugn klassisk musik i bakgrunden är det lättare både för mig och för hundarna att koppla av.

Dock slutade dagen i sorg. Jag låg i sängen och läste när Sofia dök upp i dörröppningen.
”Juno är död.”
Först förstod jag inte vad hon sade. Hur kunde Juno vara död? Utan någon förvarning.
När Sofia öppnat burarna för att fixa med grönsaker, byta vatten och ge dem maskar kände hon att det luktade äckligt i buren. När hon lyfte på Junos hus sprang hon inte skrämt därifrån som hon alltid annars brukar göra och då förstod hon att någonting var fel.
Juno låg där helt stilla. Hoprullad och med slutna ögon.

Jag vågade först inte se på henne. Sofia stod med den lilla kroppen i handen och bara tittade på henne och tillslut vågade jag mig fram. Egentligen var det inget läskigt att se henne. Det såg ut som att hon sov och förhoppningsvis har hon somnat in utan smärta. Jag började såklart gråta när jag såg henne även om hennes död inte var alls så dramatisk som Hickas och inte heller så hjärtskärande som Kurtas.
Men ändå. Det kom som en chock.

IMG_9157.jpg

Nu har vi bara lilla Luna kvar. Den minsta av de hamstrar vi haft. Någon mer kommer det inte bli. Det är inte värt det, värt smärtan. De är så små och dör så tidigt. Först Hicka i december 2017, sedan Kurta i augusti 2018 och nu Juno i mars 2018.

Jag är ändå okej idag. Det känns konstigt och visst är jag ledsen men inte jobbigare än att jag kan hantera det. Det jobbigaste är tanken på att hennes döda kropp just nu ligger inne i frysen i väntan på att det ska gå att gräva ned henne någonstans.

Det är Sofias födelsedag idag ❤ 29 år. Bara ett år kvar till 30 och när vi träffades var hon 19. Kan inte förstå att den där osäkra lilla tjejen är samma Sofia som jag delat mer än nio år med. Tyvärr slutar hon inte förrän sju ikväll men i helgen ska vi ha en myskväll med god mat och teveserier för att fira. En hel kväll utan att jag försvinner bort för att läsa en stund 😉
Det kommer bli fint.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s