Ständiga veterinärbesök

IMG_0145.jpg

Känner mig urlakad idag. Trotsigt motsträvig mot allt det jag ”borde” göra. Är slut efter gårdagen. Precis innan jag skulle ta ut hundarna på förmiddagen igår fick jag se att Kibas snopp inte var som den skulle. Den hade åkt ut och tycktes ha fastnat. Svullen och röd.
Tog ut dem på promenaden och slappnade av litegrann när det visade sig att han kunde kissa som vanligt. Efter att ha googlat och rådfrågat mina föräldrar tog jag med Kiba till duschen och sköljde snoppen med kallt vatten för att se om den skulle dra ihop sig. Vilket inte hände.
Kontaktade Sofia som hörde av sig så fort hon hade en ledig stund och hon ringde i sin tur till veterinären och fick en tid till halv fyra. De tipsade om att skölja snoppen med vatten, precis så som jag gjort, och jag gjorde det två gånger till innan veterinärbesöket men ingenting förändrades.

Jag kände mig ändå lugn, tyckte jag. Sofia var betydligt mer orolig än mig, men när de gått iväg kom oron krypandes.
Kopplade Kami och tog med honom på en lång promenad. Promenader fungerar alltid bra när någonting gnager inom mig.

Sofia hörde av sig och sade att de gett Kiba lugnande och nästa gång hon hörde av sig satt de i väntrummet och väntade på att få recept utskrivna.

Veterinären kunde inte helt säkert säga vad det berodde på, men en teori var att han kan ha juckat för hårt. Kiba som ytterst sällan gör det. Hon hade också känt att prostatan var förstorad och kanske hade hans tillstånd med det att göra. Veterinären tror inte att snoppen kommer fastna utanpå igen, men om så skulle ske kanske vi behöver överväga att kastrera honom.
Det låter så skumt. Kastrera en hund som är elva år.

Hur som helst fick vi två recept utskrivna som han ska ta i en vecka och efter att de gett honom lugnande skickade de ut Sofia i väntrummet medan de drog tillbaka snoppen till ursprungligt läge.

Igår tyckte jag att jag hanterade dagen väldigt bra, och det gjorde jag också, men hade inte räknat med att ändå bli så urlakad som jag känner mig idag. Ville inte vakna när alarmen ringde och tog mig inte upp förrän vid nio. Meningen är att jag ska sitta och läsa tills det är dags att gå ut men efter någon sida gav jag upp. Jag vill inte. Vill bara sitta här i soffan och dricka vatten och snusa och göra mest ingenting. Det måste ju vara okej att ha sådana här dagar också. Dagar att bara ta hand om mig själv och mina sårbarheter. Jag har inga direkta planer annat än att jag får sticka och glo på serier precis hur mycket jag vill.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s