Stressen är överväldigande

IMG_0704.jpg

Jag är tydligen fruktansvärt sårbar idag. Märkte det alldeles nyss, när jag gick ut på balkongen. Sofia hade precis gått ut med hundarna och en grannhund skällde till. Redan då blev jag spänd och när det strax blev ett jävla skällande utifrån slog stressen till totalt. Att det med största sannolikhet inte var Kiba och Kami som skällde spelade ingen roll. Min reaktion var lika stressad som om jag vetat att det var dem.

Ändå försökte jag gå emot alla känslor av stress och obehag och började tvätta av bordet och sedan tömma flera krukor med gamla döda växter i från förra året. Men ångesten hade redan ett hårt grepp om mig och värken i bröstet är påtaglig. Antagligen kommer det inte bli någon läsning på balkongen idag. Jag behöver hålla mig inne, där jag känner mig relativt trygg, och försvinna in i läsning och virkning. Måste se till att minska på stressen om jag inte vill bli helt slutkörd. Vet bara inte hur det ska gå till.

Det är så mycket stress nu. Lägenheten vi gjorde en intresseanmälan på i mars har vi fortfarande inte fått något svar på. Vi hamnade på plats sju och när Sofia ringde Öbo igår fick hon veta att det är de som är på plats sex just nu som de väntar på svar ifrån. Att fem innan redan har tackat nej känns ofattbart för mig och logiskt sett förstår jag ju att det finns en ganska stor chans att även de som är precis före oss också kommer tacka nej. Ändå känns det som att de inte kommer det och vi kommer snubbla på mållinjen. På ett sätt vore det förbannat skönt att få ett nej – även om det är det allra sista jag vill – för det mesta av stressen skulle försvinna. Blir lägenheten våran blir det bråttom med allting. Inflyttning är första juli och jag kan inte ens tänka på allt som då måste göras utan att bli spyfärdig. Ibland vore det skönt som fan att bara skita i allt som är bra långsiktigt och bara ägna mig åt kortsiktiga lösningar.

Vill inte tänka på det mer nu. Magen gör uppror och stressen gör mig illamående. Ska slå på avkopplande musik och läsa och kämpa för att minska det här påslaget. Och ikväll, då vill jag ta en långpromenad med Sofia och odjuren. Det är alltid bra mot ångest.

(Som jag misstänkte var det inte Kiba och Kami som skällde där ute).

2 reaktioner till “Stressen är överväldigande

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s