Fruktansvärt trött på mig själv

Jag har helt enkelt inte orkat. Inte velat. Inte känt för. Inte alls haft lust. Nästan all min vakna tid den senaste månaden eller så har gått ut på att hålla mig just vaken. Och att blogga har känts som den jobbigaste och mest meningslösa sysslan i världen eftersom jag varit så fruktansvärt trött på mig själv.

Sofia har semester nu. Är inne på den andra semesterveckan av fyra och all den här lediga tiden med henne ger mig precis vad jag behöver just nu. Trygghet. Ro. Stabilitet. Glädje. En vilja att orka kämpa lite till.

Kan inte påstå att jag varit den bästa flickvännen direkt. Läser och läser och läser just för att det ger mig en chans att tanka och en chans att slippa ifrån mig själv för en stund. Och den här extrema hettan har förvandlat mig till en blöt pöl utan kraft. Vissa stunder har jag varit så slut att jag inte ens kunnat hålla i en bok.

Vi har prioriterat städning. En del per dag för att få ordning på röran som byggts upp under sena våren och tidiga sommaren när jag legat nedtryckt i en pöl av lera.

Efter städningen av bokhyllan försvann jag från verkligheten av utmattning och den där hinnan mellan mig och allt runtomkring sattes upp. Men det var ändå okej, det var – är – värt det.

Och städskåpet hotar inte längre att anfalla så fort en öppnar dörren.

Så det känns bra. För varje bit som blir städad blir jag lugnare och får lättare att andas. Nu har vi kvar badrummet, sovrummet och balkongen och sedan har den här depressiva helveteshålan sparkats ut genom ytterdörren.

Jag börjar bli piggare, känna mer ro och mer glädje. Under VM råkade jag bli besatt av fotboll och längtar tills det är dags för lördagens match mellan ÖSK och Malmö. Och på söndag drar vi till Karlskoga, äntligen. Med hundar och hamster och massa garn så jag kan fortsätta virka mormorsrutor till filten jag gör åt Lahti. Lahti, – som den första augusti blir Örebroare ♥️

Så jag har saker att se fram emot och en jävla massa böcker att läsa och mer semesterdagar med Sofia att njuta av. Sommaren 2018 kommer jag säkert minnas som den tröttaste sommaren någonsin, men fina minnen kommer jag också ha.

En liten bonusbild på Vincent får plats här också ♥️ Min stora lilla brorson som blir sex i september.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s