Behövde vistas lite i verkligheten

IMG_1803.jpg

Vissa dagar, eller stunder, känner jag att fan, jag orkar inte mer, bara stoppa in mig på ett hem så jag slipper den här jävla rädslan.

Det är stunder då det känns som att marken försvinner under mina fötter och jag faller fritt i luften och både igår och idag har de där stunderna inträffat väldigt, väldigt tätt.

Igår vaknade jag med ett ryck och insåg att klockan var en bra bit över tre. Knappast en chock, men lik förbannat tröttsamt.
Idag hoppades jag på att få vara lite mindre utmattad och så är det nog, men ångesten är inte barmhärtig. Inatt drömde jag att Kiba och Kami behövde avlivas och med den mardrömmen färskt i mitt minne är jag ännu mer sårbar än vad jag skulle varit om jag inte drömt den.

Har försökt fokusera på att läsa under morgonen men hela tiden har jag varit på helspänn. Rädd att existera, och trött på rädslan. Tillslut fick jag nog och tog ut hundarna en halvtimme tidigare än vad jag brukar, jag som annars är fruktansvärt noga med mina rutiner.
Stod inte ut med att vara instängd i mitt eget huvud och behövde komma ut i verkligheten, vistas bland människor och försöka få mig själv att inse att jag inte har någonting att vara rädd för.

Det gick väl sådär. Och att vistas i trapphuset var mer skrämmande än vanligt. Den där paniken, den ligger hela tiden precis under ytan, redo att bryta ut när som helst.
Men det kommer bli bättre. Ska antingen handarbeta eller jobba med min bullet journal och kolla på serier och då brukar jag tids nog lyckas försvinna bort från allt som skrämmer och stör.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s