Irriterande ungjävlar och en fantastisk natur

IMG_2134.jpg

Dagens förmiddagspromenad var magisk. En sådan där skön promenad då jag lyckades släppa all oro och fokuserade på att plocka fina saker från naturen att dekorera mitt altare med till Mabon. Pinnen ska dock inte vara på altaret, det är altaret alldeles för litet för, utan den är till för mitt tacksamhetsträd. Och titta på den; den är som skapad att användas till ett litet miniträd 🙂

Dock förstördes promenaden litegrann av några ungar som orienterade i parken. Ungar runt åtta år som tydligen inte har något som helst vett när det gäller hundar. Först var det tre, fyra killar som kom springandes och skrikandes rakt emot oss. Eftersom de tackolov kom framifrån hann jag hålla hundarna kort och Kami försökte inte ens kasta sig mot dem, fastän barnen passerade oss på båda sidor, inte mer än två meter ifrån oss.
Men sedan, en liten stund senare, kom ett gäng flickor rusande alldeles bakom oss. De var inte ens en meter ifrån oss när jag märkte dem (och jag har stenkoll på allt som pågår runtom oss när jag är ute med hundarna), på båda sidor, och de skrämde slag på Kiba och jag muttrade ett irriterat men hurrni och önskade att jag hade styrka nog att faktiskt säga till dem. För det de gjorde är inte okej någonstans. Hade mina hundar huggit hade jag åkt på det, jag hade fått skiten. Inte ungjävlarna som inte fått lära sig vett runt hundar. Till och med Vincent, som är en vild och galen liten unge, hade fan så mycket mer vett när han var halva deras ålder. Jag blir bara så jävla förbannad på alla dessa föräldrar som inte lär sina barn att visa djur respekt. Vet inte hur många gånger småbarn och deras föräldrar smugit sig på mig från ingenstans och räknat med att mina hundar vill hälsa på deras små änglar. Herregud, Kami hatar barn! Han hatar barn mer än vad han hatar vita, små ettriga hundar som beter sig precis som han själv. Och det är okej. Hundar måste inte tycka om barn!

IMG_2122.JPG

Men nog om det. I måndags (eller var det i tisdags?) träffade Sofia och jag Lahti och Nino för en spontan promenad tillsammans. Jag som överlag avskyr spontana saker gillar våra spontana promenader. En stund utomhus i det allra bästa sällskapet, det ger mig alltid energi. Och bilden här ovan, på mig, Nino, Kiba och Kami gör mig så jävla lycklig att titta på. För jag minns hur lycklig jag var när fotot togs.

Den här veckan har jag mått mycket bättre igen. Jag har fått tillbaka energi och kan känna glädje och vilja att göra saker. På tisdag ska jag se ÖSK spela igen och blir pirrig i magen så fort jag tänker på det och jag får lyckokickar när jag tänker tillbaka till matchen vi var på i lördags. Vem hade kunnat tro att fotboll skulle fylla mig med så mycket glädje?

Idag ska jag mest rita och glo på serier. Jag ska också dekorera mitt altare, baka fröknäcke och se på Idol och The Affair med Sofia. Och imorgon är det fredag, Sofia slutar redan vid ett och om jag har tur ska vi träffa Lahti.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s