Det blir inget vilande

Jag försöker ta hand om mig själv. Ta det lugnt, inte fokusera på framtida stress osv, men det är inte jättelätt. Tanken var att jag skulle ta det lugnt och vila i måndags, men så kom mina föräldrar farandes med en byrå från IKEA och som jag såklart ville montera ihop på en gång. Sedan flytten klarar jag inte av stök och att ha tre kartonger liggandes i sovrummet så att jag kunde koppla av med läsning, det gick inte. Jag skulle inte ha klarat av att koppla av.

IMG_9187.JPG

Nästan fyra timmar tog det att sätta ihop schabraket och vid minst två tillfällen ville jag kasta beskrivningen åt helvete, kura ihop mig som ett barn på golvet och ylgråta.
A l d r i g m e r. Nu räcker det med möbler från Ikea som måste monteras ihop med hjälp av skumma beskrivningar.

Men fint blev det. Ännu finare blir det när vår svarta spegel kommer upp på väggen ovanför. Nu ser inte den där väggen så tom ut längre och både jag och Sofia trivs bättre i sovrummet nu.

På kvällen kunde jag inte somna och ryggen gjorde fruktansvärt ont. Vaknade på tisdagen, med smärta i rygg och ben, och lika slut i psyket som kroppen. Blev extra nervös inför veterinärbesöket och ville som vanligt mest gömma mig.

IMG_2867.JPG

Kiba var jätteduktig hos veterinären. Lite morr här och där och visst var han rädd, men ändå så mycket lugnare än han varit vid tidigare besök. Kanske börjar han vänja sig nu 😉

Vi pratade med veterinären, som jag gillade väldigt mycket, hon kändes varm och validerande, och vi har bestämt att Kiba ska kastreras. Exakt vad hans konstiga snoppbeteende beror på kunde hon inte svara på, men eventuellt kan det vara en testikeltumör. Såklart hoppas vi att det inte är så och vi hoppas också att hans problem kommer försvinna efter kastreringen. Det som oroar mig mest med det är att lämna honom ifrån oss på morgonen för att hämta hem honom på eftermiddagen. Kiba, som knappt är helt trygg med Sofia, – hur fan ska han klara det?
Men det känns ändå bra. Och jag känner mig hoppfull.

Idag vaknade jag utmattad och grinig och tackade Gudomen för att det finns hiss i trappuppgången för dagar som denna känns det som att kroppen skulle klappa ihop av att gå nerför och uppför alla jäkla trappor.
Var ute med hundarna i nästan femtio minuter ändå. Gick sakta och tog det lugnt och försökte fokusera utåt istället för inåt. Notera snön i luften, kylan mot kinderna, folktomheten.

Inför morgondagen när Sofia ska på julfesten med jobbet är jag nervös. Tyvärr blev det inget med uppvilandet inför det som planerat och jag vet att det kommer bli en lång och tuff dag för mig. Förutom att jag kommer ta alla promenader med hundarna måste jag också klara av att ta mig ut på kvällen för att möta Sofia när hon kommer hem. Kan inte låta hundarna väcka halva huset med sitt glädjeskällande när hon kommer hem.

Trapphuset här känns mycket bättre än det förra, men det är ändå ett helt projekt för att ta mig ned på kvällen. Jag är rädd att möta någon i trapphuset så Kami börjar skälla. Rädd att hans skall ska väcka människor som sover. Och jag är rädd att paranoian skulle få mig att flippa fullständigt om jag mötte någon.

Inte finns det tid att vila upp mig idag heller eftersom Sofia stänger och när hon kommit hem ska jag åka och handla med mina föräldrar. Men jag försöker ändå ta det lugnt med reality-tv och handarbete, men helt lugn är jag aldrig när jag är ensam hemma.

IMG_8871.JPG
Två hundar som ville vara med när jag badade

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s