Ge mig bara lite lugn och ro tack

IMG_2864.jpg

Kiba ska kastreras imorgon och jag tror det är därför jag känner mig spyfärdig. Sofia ringde veterinären igår och fick en snabb tid inbokad och fastän jag vet att allt kommer gå bra kan jag inte sluta oroa mig. Tänk om de hittar en tumör. Eller något annat går åt helvete under operationen. Eller om han blir helt personlighetsförändrad.

Det har varit jobbiga dagar. I torsdags kväll när Sofia var på julfest med jobbet gick jag ut med hundarna vid halv nio och insåg att jag inte kunde gå in igen, ifall jag inte skulle våga gå ut i trapphuset igen.
Så jag gick runt med hundarna, på platser där jag kände mig relativt trygg, frös som satan och hatade lite på mig själv. Mitt psyke spelade mig spratt och vid ett tillfälle kunde jag inte stoppa tårarna från att rinna. Kände mig så patetisk och misslyckad. Trött på att ständigt komplicera allting.

Under natten till fredagen dog min mobil då jag glömt ladda den och när Kamis skall äntligen väckte mig till liv var klockan tjugo i tolv. En timme och 40 minuter efter att jag skulle tagit min morgonmedicin.

Kvällen blev dock fin även om jag var en boll av ångest och obehag. Sofia och jag klädde granen och spenderade flera timmar med Monopol och jag fick några timmar av glädje ändå.

På lördagen mådde Sofia konstigt och när hon på eftermiddagen gått för att köpa pizza och lite annat från affären ringde hon mig och sade att hon inte kunde gå. Hon var svimfärdig, kallsvettig och illamående. När jag kom fram till henne hade hon lyckats ta sig in för att hämta pizzan och satt hopkurad på en kall bänk.
Mamma och pappa kom och hjälpte henne hem igen. Hon drack lite mjölk och tog några dextrosol och mådde snart bättre, även om hon var utmattad.

Och jag började såklart gråta. Allting blev för mycket.

I måndags vaknade jag vid fyra, fylld av ångest, och lyckades inte somna om. Sofia drog till bussen efter sex någon gång och jag var precis på väg att somna när Kibas snopp fuckade ur igen.
Tog med honom in i duschen och sprutade massa kallt vatten och mitt i allting kom Sofia hem. Hon mådde pyton och lyckades inte ta sig iväg till jobbet.
Kiba blev sig själv igen efter kanske tio minuter och jag däckade i sängen och sov till tio.

Och nu sitter jag här, i sängen med två slappa hundar, och mår illa när jag tänker på vad som väntar imorgon. Halv åtta, åtta ska Kiba vara där och jag har en känsla av att jag inte kommer kunna koppla av förrän jag har honom i min famn igen.

Jag är så jävla trött. Trött och slutkörd och sårbar som ett helvete. Längtar tills fredag kväll, då Sofia slutar jobbet och vi har en lång, skön julledighet framför oss. Med slappande, och spel och böcker och serier och fotboll och en jävla massa gos framför oss.

Fan vad jag behöver det.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s