Brölande machomän och brutna rutiner

Utsikt från sovrumsfönstret

Igår var jag på match igen. Sofia och jag. Eftersom ÖSK skulle möta Hammarby var jag lite oroad att det skulle vara lika jobbigt att vara där som det var under matchen mot AIK men det var det inte. Jag dissocierade inte och ville heller inte fly.

Däremot har jag insett en sak när det kommer till matcher med de så kallade stora lagen. Innan jag fastnade för fotboll trodde jag att de flesta supportrar var brölande machomän med alldeles för mycket testosteron för sitt eget bästa och jag blev glad när jag insåg att jag hade fel.
Däremot stämmer det ganska bra när supportrarna från lag som AIK och Hammarby hälsar på. Det är inte meningen att fördöma varenda supporter de har. Jag fattar att långt ifrån alla hör till den brölande skaran men det är de som märks. Män med mörka och aggressiva röster. Spritdoftande andedräkter. Ölflaskor. Aggressivitet.

Fy fan. Det förstör så jävla mycket av upplevelsen.

Dessutom, och detta gäller alla lags supportrar, så hatar jag människor som springer omkring på läktaren medan matchen pågår! Jag vet inte hur många viktiga situationer jag missade under gårdagens match för att det var ett sådant jävla spring. Och så alla dessa idioter som går så jävla sakta! Kan vi inte bara införa en lag som säger att alla ska sitta still medan matchen pågår?

Det var dock mäktigt att se bort mot Hammarbys ståplats. Mäktigt med alla dessa röster som bildade en kör av hejaramsor.
ÖSK:s supportrar är så jävla lama i jämförelse. De (vi) beter oss som stereotypa svenskar och det är jävligt trist. Varenda jävel kan väl ändå inte ha social ångest, eller?

Jaja. Nog om fotboll.

Idag är planen att börja jobba med bok nummer ett igen. Jag har bara ett tiotal kapitel kvar att redigera innan boken är redo att skickas iväg till folk som ska läsa. Hade jag inte blivit sjuk skulle boken varit färdigredigerad för länge sedan.
Jag har bara så förbannat svårt att komma igång igen. När jag väl tappar en rutin är det väldigt svårt att komma igång igen. Så är det alltid. Spelar ingen roll hur mycket jag tänker tillbaka till hur fantastiskt det var medan jag höll på. Det är fortfarande jättesvårt att sätta igång igen.

Men idag ska jag iallafall göra mitt bästa. Jag ska hämta en stor kopp kaffe och lyssna på James Arthur och jobba mig igenom iallafall ett kapitel.
Och efter det kan jag belöna mig själv med lite reality-tv och mobilspel.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s