Maskande jävla töntar

Mamma och jag, finklädda i ÖSK:s färger

Vilken match det var igår! Mamma var hyper medan jag var ganska lugn. Kände mig trygg med ÖSK och säker på att de inte skulle förlora. När Blåvitt gjorde första målet kändes det surt, men ÖSK spelade förbannat mycket bättre och jag var var fortfarande säker att de skulle komma igång.
Och så blev det 2-0 till göteborgarna och mamma gav upp helt.
”De har fortfarande en chans,” sade jag till henne men det kändes inte som att hon trodde på mig.

Sedan small det till. Jag som dittills varit nervös men ändå chill började gapa och skrika och var så förbannad att jag ville springa ned på plan och säga åt domaren att för i helvete skärpa till sig. De blåvita spelarna började maska så in i helvete. En av dem fick gult kort, men resten, de fortsatte den uppenbara maskningen och ÖSK:supportrarna höll på att fullkomligt explodera.

Så gjorde Jake Larsson 2-1 i 82:a minuten och glädjen kunde inte bli större. De blåvita fortsatte maska och helvete vad ”skadade” flera av dem plötsligt blev. Jag var så förbannad att jag hade svårt att sitta still, samtidigt som ÖSK krigade på och gav allt och i 94:e minuten kom kvitteringen till 2-2 och Örebroarna jublade medan göteborgarna höll sig väldigt tysta.

Men det som hände igår, med det fula spelandet från IFK Göteborg, gav mig en bitter smak i munnen. Det är första gången jag blivit förbannad på ett lag. Det är så jävla osportsligt. Vi lär barn att det är fel att fuska men dessa vuxna snubbar, de verkar ju inte ens skämmas över sitt bedrövliga beteende? Seriöst alltså.

Men jag var ändå glad när vi lämnade vallen. Glad för poängen och att ÖSK nu ligger på plats åtta. Det var inte länge sedan de kämpade runt i botten.

Och jag är glad att jag utsätter mig själv det här. En arena med tusentals främlingar varav många gapar och skriker. Det är så värt det. Värt obehaget och exponeringen. För inte mycket slår känslan när ÖSK presterar bra eller känslan när vi alla ställer oss upp och sjunger tillsammans medan lagen går in på planen. Det ger en känsla av tillhörighet jag hade behövt som ung.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s