En intensiv vecka

Den här veckan kommer -nästan – enbart handla om återhämtning. Förra veckan hade jag fullt upp. Det funkade fint och jag mådde väldigt bra nästan hela tiden, men nu får jag såklart betala priset.

På söndagen var det min födelsedag, som jag redan skrivit lite om. Måndagen, tror jag det var, kom mamma och pappa förbi och satte upp en hylla, en lampa och en spegel – allt i sovrummet.

På tisdagen kom Natta hit. Det var fint och mysigt och som alltid får jag energi av att träffa henne. Vi åt frukt och pratade och timmarna rann iväg alldeles för snabbt.

I onsdags skulle sotarn in hit för att fixa lite. Vi fick meddelandet veckan innan och jag imponerade mig själv med att reagera problemlösande. Istället för att bli angstig och trögtänkt lyckades jag hålla mig lugn och bestämde med mamma att jag skulle spendera dagen hos henne.

Så halv åtta onsdag morgon mötte jag mamma här utanför. Vi tog hundarna, och all min förbannade packning, och cyklade hem till hennes och pappas lägenhet, glodde på Idol och drack kaffe och sedan tog vi en otroligt lång cykeltur.

Vi började med att cykla runt på Universitetet och det var en märklig upplevelse. I ett annat liv, ett liv utan alla problem jag haft, skulle det ha varit en del av mitt liv. Plugga. Jag har alltid älskat det och medan vi cyklade runt på det gigantiska området kunde jag inte komma ifrån känslan att jag blivit bestulen på något.

Sedan cyklade vi vidare och hamnade där Kenny och Natta bor. Vi stannade till vid Vincents skola, han började ettan förra veckan, och fick se honom på avstånd där han sprang runt och lekte med vänner och verkade må väldigt bra 🙂

Jag kom inte hem förrän tjugo i fyra och trots att dagen varit väldigt bra var jag såklart också trött.

Torsdag var det dags för veckohandling, under fredagen kunde jag slappa och sedan blev det lördag. Min brors födelsedag och Vincent var med i en fotbollscup i Kumla.

Han var bedårande i sin egna ÖSK-tröja som Kenny tryckt upp till honom. Kenny tyckte att Vincent skulle ha nummer sju på ryggen eftersom han snart fyller det, men Vincent skulle absolut ha samma nummer som Filip Rogic.

Fyra matcher spelade han och hans små ÖSK-kompisar, och tio (!!!) mål gjorde han ❤

Sedan blev det söndag och vi – Sofia, mina föräldrar, farmor och farfar och jag – drog till Karlskoga där vi grillade med Sofias föräldrar, mormor och Johan och Cissi.

På morgonen innan vi skulle åka var jag slutkörd och bitter och ville helst sova, men det kändes bra så fort vi blev upphämtade.
Det blev väldigt fina timmar i ett soligt Karlskoga och som vanligt gick tiden alldeles för fort.

Världens finaste farmor och farfar ❤

Så det är inte konstigt att jag är trött nu. Att hjärnan tagit semester och kroppen är matt. Men jag mår bra och är glad och stolt över allt jag lyckats åstadkomma förra veckan.
Och nu ska jag släktforska. När jag var hos mamma i onsdags fick jag ta del av morfars gamla släktforskning och nu har jag svårt att slita mig.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s