Det är inte ofta jag smackar upp en bild på mig själv såhär. Kanske förut. Innan seborré och när jag fortfarande orkade och kunde sminka mig (jag kan ju såklart, fysiskt, sminka mig, men mina torra ögon flippar direkt).
Bilden togs i lördags, mitt under readathon, och jag mådde toppen och satt ute på balkongen och allmänt njöt. Med andra ord en bild som har en positiv innebörd för mig, fastän mitt eget nylle tar upp en stor del av den 😉
Precis inkommen efter regnig eftermiddagspromenad och nu ligger Kiba och stirrar på mig från fåtöljen i mitt rum. Tanken är att jag ska försöka göra något annat än läsa tills Sofia kommer hem. Nu när det går är det oerhört svårt att låta bli. Allt annat känns så tråkigt i jämförelse. Alltså, att ligga ned i soffan, med filtar kuddar och hundar, och läsa bort tiden. Det är svårslaget.
Sofia jobbar helvetestimmar idag. 6-19. Mycket tid för mig att läsa, men stackars henne. Kan inte ens föreställa mig hur slut en så lång arbetsdag måste göra henne.
Min tanke är att jag ska skriva brev när jag blivit klar här, men jag måste erkänna att det låter jävligt lockande att fortsätta läsa några timmar.
