Familj, Svårigheter, Vardagligt

Hjälp att tänka

Jag har gått ned mig lite igen. Mer nedåt än vad jag själv insett. Jag har varken duschat eller badat sedan i söndags tror jag. Håret och huden i ansiktet är sönderkliande av seborré och jag sover nog fler timmar än vad jag är vaken. Idag började jag gråta av en Marian Keyes bok. Seriöst. Fast slutet var bra för mitt sköra hjärta, kände jag mig hjärtekrossad, och jag tror att det är precis sådant som brukar hända när jag faller ned såhär.

Jag har knappt någon ork alls. Varje promenad med hundarna är en plåga att ta sig igenom och det enda som intresserar mig är att läsa och skriva. Så det är vad jag gör. Läser i fåtöljen, skriver vid mitt skrivbord och sover. I soffan om dagarna och i sängen om kvällarna.

Jag vet ju att jag behöver ta tag i det här innan det blir värre, men jag lyckas inte förmå mig. Jag försöker, tro mig. Jag gör det. Men, det är snart helg och jag har bett om Sofias hjälp. Vi ska sätta oss ned och hon ska hjälpa mig att tänka. Och komma fram till en plan.

Men nu har jag tänkt så det räcker för denna gång. Nu tänker jag fly igen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s