Brevskrivning, Kurta och Hicka, Vardagligt

Jag hoppas på det bästa 


Av någon anledning mår jag lite bättre idag. Sov till halv elva och visst var det kämpigt att ta mig ut med Kiba och Kami men väl där ute kunde jag se fram emot att komma in igen och dricka mitt kaffe. 

Har suttit i över en timme och dekorerat brevpapper till brevet jag ska påbörja till Athena. Köpte så mycket fina och roliga saker igår att dekoreringen var roligare än vanligt. Använde mig också av lite saker som min brevvän Jelena skickat med i sitt senaste brev. 


Sofia har varit i kontakt med veterinär och vi fick en tid till klockan sju ikväll. Det känns lite mer hoppfullt nu, det kanske inte behöver vara en tumör fastän hamstrar får det relativt ofta. Det kan lika gärna vara efter såret Hicka fick under bråket även fast det gått dryga två veckor sedan dess. Så jag hoppas på det bästa ❤️

Brevskrivning, Mentala sårbarheter, Svårigheter, Vardagligt

På något sätt ska jag få min vardag att funka 

Precis vad jag behövde idag, – två brev + paket från LaPapierre

Aaaarrrrggggghh. Jag kämpar så med mig själv, men min självacceptans. Känner mig som den gnälligaste gnällspiken som någonsin vandrat på denna jord och invaliderande känslor som dessa får mig ju bara att må sämre. Det är inte konstigt att jag blir nedstämd när jag större delen av dagen är för utmattad för att orka göra någonting. Hur kan det vara så svårt för mig att verkl

igen fatta det? 

Hela morgonpromenaden gick jag och längtade efter att få sätta mig ned, samtidigt som jag försökte komma på saker som skulle pigga upp mig tillräckligt för att ge energi. Ingenting funkade och då började jag, såklart, slå ned på mig själv för det. Skulle det vara någon annan som satt i den här sitsen skulle jag inte ha svårt alls att validera. Jag skulle heller inte ha svårt att komma på idéer för hur personen i fråga skulle ta hand om sig själv. Varför det är annorlunda när det gäller mig själv är för att jag är rädd för alla dessa människor som jag är övertygad om dömer ut mig som lat och patetisk. Jag är rädd för tankarna och åsikterna hos de människor som inte förstår. Ja, jag vet att jag inte borde bry mig men det är så jävla mycket lättare sagt än gjort. 

Imorgon ska jag började följa 20/20 dieten igen. Jag var först väldigt negativ till det men så förut, när jag fixade kaffe, kom jag att tänka på hur mycket piggare jag kommer att bli. Jag har svårt att verkligen tro på det nu, men erfarenheterna säger ju att det kommer bli en jävla skillnad. Jag tänker dock inte gå ut stenhårt, så som jag brukar. Nej, denna gång tänker jag vara snällare mot mig själv och främst fokusera på att inte äta socker. Undvika godis och fikabröd och dylikt, men också tillåta mig själv att en glass slinker ned här och där eftersom det ändå är sommar. 

På något sätt ska jag få min vardag att funka. Jag måste bara hitta vad som passar mig bäst. 
 

Brevskrivning, Färdigheter, Handarbete, Kiba och Kami, Kurta och Hicka, Mentala sårbarheter, Svårigheter, Vardagligt

Det är dags att jag sparkar passiviteten i arslet 

Så jag sov till klockan två, då pappa ringde och väcke mig. Passiviteten har just nu övertaget. Den säger till mig att sova, för det finns ju inget skönare. Bara lägga mig ner i soffan eller sängen och försvinna bort några timmar. 

Men jag vill ju faktiskt göra saker, det vill jag, och så länge det är så är det ju ingen riktig fara med mig. Faran kommer om passiviteten helt raderar ut min vilja att göra saker. 

Sånahär dagar känner jag mig ynklig och dålig. Typ ryck upp dig nu för fan fastän jag vet att det absolut inte funkar så. Känslan finns ändå där och då behöver jag göra något som får mig att känna mig kompetent. Klickerträning hör dit och jag behöver ju inte ta mig ut för att göra det. Steg två handlar ju om att klicka i vardagssituationer och det finns ju väldigt mycket som passar in där. Så ett mål blir klickerträning med hundarna. 

Lägenheten börjar förfalla totalt typ, så städning skulle jag behöva ägna mig åt. I små, små delar dock. Jag varken kan eller orkar ägna mig åt storstädning. Prio ett är att städa vardagsrumsbordet så det går att ha tända ljus där på. Och så skulle sängen behövs bäddas ren för den är full med kaksmulor. 

Resten av tiden skulle jag behöva kämpa med att göra sånt som jag mår bra av. Jag har skrivit klart mitt brev till AK men inte orkat paketera det än eftersom jag ska skicka med ett par sockor. Så det får jag ta och göra och sen påbörja mitt brev till Heather. 

Jag skulle också må bra av att sitta på balkongen och läsa. Koncentrationen är långt ifrån den bästa när jag är såhär passiv, men det skulle göra mig gott. 

Vad mer behöver jag få in? Låta Kurta och Hicka komma ut i lekhagen. Och så vill jag komma igång med mitt handarbete igen, så en idé är ju att återuppta virkandet av tröjorna till tvillingarna och Vincent. Och så behöver håret tvättas och tänderna borstas så ett bubbelbad med läsning passar väl in också. Men sen får det räcka. 

Mål för dagen

  • klickerträning med hundarna 
  • bädda rent sängen
  • städa vardagsrumsbordet
  • fixa AKs brev
  • påbörja brev till Heather
  • läsa på balkongen
  • släppa ut Kurta och Hicka i lekhagen
  • fortsätta virka på tröjorna till tvillingarna och Vincent
  • bubbelbad och läsning
  • tvätta håret
  • borsta tänderna

En gedigen lista och även om det kan tyckas vara lätta saker att åstadkomma så är det inte det för mig. Speciellt inte en dag som denna. Vad jag dock vet är att ju mer av sakerna på listan som jag utför desto bättre, eller mindre dåligt, kommer jag att må. Dags att kämpa på med andra ord. 

Brevskrivning, Handarbete, Kreativitet, Vardagligt

Sockor, regn och kuvert 

Sockorna jag stickat till min brevvän AK

Idag har ändå gått bra, när jag väl lade manken till. Efter badet tog jag ut hundarna på promenad och sedan satte jag mig på balkongen och skrev klart brevet till AK. Det regnade lätt, smattrade mot parasollet, men tillräckligt lite regn för att det inte skulle regna in. Har också övat en hel del med klickern på hundarna och jag har gjort kuvert av de sidor jag färglagt klart. 


Det blev betydligt bättre än vad jag föreställt mig och nu känns det mer okej att ägna flera timmar per dag åt den där färgläggningen. Nu kommer det ju till nytta. 

Börjar bli trött och tänker lägga mig och läsa tills det är dags att sova. Förhoppningsvis lyckas jag ta mig upp i bra tid imorgon så jag får en bra start på dagen. Skulle vilja ha energi nog att ta tag i det där med träningen igen. 

Böcker, BPS, DBT & dylikt, Brevskrivning, Färdigheter, Mentala sårbarheter, Svårigheter, Vardagligt

Den där förbannade passiviteten


Jag är så jävla passiv. Igen. Det är ett problem vi jobbade mycket med i DBT. Hur jag ska ta mig för nånting när passiviteten gror inom mig. Fastnar framför teven och fyller i sida efter sida i den där målarboken. Det är okej om jag gör det då och då, men inte mer eller mindre hela tiden. 

Tröttheten gör ju inte saken bättre och varje morgonpromenad den här veckan har varit hemska. Hatar när jag är en så tråkig matte. Och irriterad matte. Hur brukar jag göra för att komma ur det här? Ta små steg tror jag. 

Har iallafall lyckats lägga mig i badet. Behöver tvätta håret och tvätta mig och planen var att jag skulle ta ett bad direkt efter morgonpromenaden men så blev det ju inte. Nu ligger jag iallafall här och planen är att jag ska läsa i Fågelburen av Lisa Jewell. Kommer inte riktigt in i den och därför undviker jag att läsa i den och så blir det ingen läsning alls, förutom några sidor i seriemördarboken som är så tung att hålla i att jag inte orkar sträckläsa. 

Beroende på vad klockan är när jag kommer upp ur badet ska jag antingen skiva klart mitt brev till AK och sen ta ut hundarna, eller så blir det hundarna först och brevet sen. Har haft planer på att skriva klart brevet i flera dagar men jag lyckas liksom inte. Passiviteten vinner om och om igen.