Fina fredag

IMG_2603.jpg

Jag sitter inne på mitt rum. Har precis läst klart ett brev jag fick idag (det första till lägenheten!) och ska snart passa på att läsa lite innan middagen.

Sofia står i köket och gör lasagne och lyssnar på – mer eller mindre – kass musik från datahögtalarna (min musiksmak är sååå mycket bättre). Och hundarna, de ligger väl och vilar någonstans.

Idag mår jag mycket bättre. Det är fredag och jag känner mig kompetent efter hur jag hanterade gårdagen. Nu har jag en skön helg att se fram emot och imorgon runt halv tolv kommer mina föräldrar + farmor och farfar hit. Farmor och farfar för att se på lägenheten. Efter vi ätit ska jag göra en LCHF-ostkaka som vi ska bjuda dem på när de kommer.

Jag mår bra. Känner ro och någon form av tillförsikt. Och på söndag ska jag äntligen få se ÖSK spela igen. Sista matchen för säsongen (vilket suger) och jag ska dit med Sofia och Lahti. Har dock köpt årskort för nästa år och jag ska göra mitt allra bästa för att inte missa en enda hemmamatch.

IMG_9681 2

Det är fint att leva. Just nu. Idag har jag städat båda toaletterna, blivit klar med ett kuddfodral och påbörjat ett nytt.
Om några timmar är det fredagsfinal i Idol och för en gångs skull längtar jag inte jättemycket efter att sova (även om det såklart vore väldigt skönt 😉 ).

Så det är fint nu. Ett perfekt tillfälle att tanke lite energi.

Äntligen hemma

Igår var kämpigt men idag har jag mått bättre. Mitt craft room är mer eller mindre klart och lägenheten känns som hemma. Allting här känns så rätt. Trodde det skulle vara skumt att gå förbi gamla lägenheten, där jag ändå bodde drygt 12&1/2 år, men det gör inte det. Det känns bara skönt att slippa gå in där.

Kami har haft svårt att koppla av efter förmiddagspromenaderna. Han har legat i soffan och glott ut mot ytterdörren och väntat på att Sofia ska komma hem, men idag fann han äntligen ro på en gång.

Vi har haft en mysig dag tillsammans. Jag har stickat på en filt till Kami och sett på Bachelor och i pauserna har jag fixat med mitt rum. Och Sofia slutade redan kvart över tre idag så vi hann kramas och vara lyckliga över lägenheten tillsammans innan jag drog och veckohandlade med mamma och pappa.

Lite nervös inför morgondagen är jag. Klockan tre ska Sofia och Kami vara hos veterinären. Flera gånger den sista tiden har Kami börjat halta. I någon vecka efteråt har han brutits runt under promenaderna och bara släppts ned för att kunna kissa och bajsa och sedan har han varit bra igen. Men i lördags hände det för tredje gången och nu behöver vi få veta vad som är fel.

Jag misstänker att det är artros, men oroar mig såklart för att det ska vara någonting annat. Viktigast är dock att de hittar felet så han kan få den hjälp han behöver.

Mamma, pappa och jag ska dra en sväng till kyrkogården och mormors grav. Jag har ställt ett foto av mormor på mitt altare (såsom bild på Alma och Siggan) men det känns ändå bra att komma iväg till graven. Och sedan på kvällen kommer Lahti hit för att se idol med oss. Själv är jag mer sugen på att se matchen mellan PSG och Lille som är vid samma tid, men det vet jag att de andra två inte kommer gå med på.

Förhoppningsvis blir det en fin dag och kväll och jag hoppas vi kommer få bra besked från veterinären. Det är så jävla jobbigt när någon av hundarna inte mår bra.

Det känns annorlunda

IMG_1869.JPG
Kami, som snabbt lade sig till rätta på filten jag virkar till Lahti, så fort han fick en chans

Det känns annorlunda idag. Den där tjocka slöjan som låg över mig hela förra veckan tycks ha släppt det värsta av sitt grepp. Idag vaknade jag till vid åtta och lyckades utan problem hålla mig vaken. Åt ägg, gjorde kaffe och läste några timmar innan jag tog ut Kiba och Kami. Med andra ord lyckades jag få till den där viktiga morgonläsningen efter alla misslyckade försök i förra veckan.

Kami mår inte så bra. I lördags märkte vi att att haltade litegrann. På söndagen var han som vanligt. Sofia och mamma skulle röja i ett av källarförråden och jag beslöt mig för att vara med fastän jag visste att det skulle vara uttröttande.
Precis innan vi var klara hörde Lahti av sig och frågade om vi ville ta en promenad tillsammans. Jag blev glad, men förvånad eftersom hon varit ute sent kvällen innan och firat Pride, och eftersom Kami inte tycktes ha ont längre bestämde vi oss för att följa med.

IMG_1870
Nino ser alltid ut som världens mest olyckliga hund när Lahti lämnar honom.

Lahti behövde handla så vi gick till Willys. Hela tiden hade vi koll på Kami och allt tycktes gå bra.
Sofia och jag väntade ute med odjuren medan Lahti gick in i affären och Nino passade på att äta upp det äpple han hittat tidigt under promenaden och burit med sig hela vägen. Jag är otroligt svag för hundar som äter äpplen har jag märkt. Det där smaskandet, jag som annars inte klarar av minsta lilla smask, är fan som den ljuvaste jävla musik i mina öron.

IMG_1874

Såklart började det spöregna medan vi väntade och vi fick kura ihop oss under ett träd och när Lahti väl kom ut gick vi skilda vägar.

 

IMG_1881

IMG_1885

Hundarna fick inget bråttom av regnet. Istället tycktes de båda väldigt fokuserade på det gröna, goda gräset.
Så vi tog en extra sväng och gick förbi lägenheten med stort L. Fantiserade och planerade och drömde.

Hemma igen kurade vi ihop oss i soffan alla fyra och jag småtittade lite på en match på teven.
Men sedan, efter en stund, märkte vi att Kami haltade igen och vi förstod vilket jävla dumt misstag det varit att ta den där promenaden.

 

IMG_5001

Idag har han legat stilla på samma fläck sedan Sofia drog till jobbet tidigt imorse, betydligt lugnare än annars.

Under promenaden fick han gå tills han bajsat och sedan bar jag honom resten av vägen och jag ska göra mitt bästa för att se till att han vilar och tar det lugnt. Igår ville han inte stödja alls på ena frambenet, inte ens när han satt, men nu har vi varit inne i kanske tjugo minuter och än så länge beter han sig som att allt är lugnt.
Förhoppningsvis är vila allt som behövs för att han ska må bättre. Annars finns det inget annat att göra än att ta honom till veterinären, den absolut värsta plats han vet.

Men nog om det.
Trots allt mår jag helt okej idag. Jag orkade bädda sängen och småstäda lite i sovrummet och fixa mitt hår och sminka mig innan jag tog ut hundarna. Det känns stort. Fantastiskt till och med.
Och kvällen kommer bli den bästa på länge. Först spelar ÖSK vid sju och vid nio är det dags för match mellan Tottenham och Manchester United. Har längtat alldeles för mycket efter det. Vem fan hade kunnat tro att jag vid 32 års ålder helt plötsligt skulle bli mer eller mindre besatt av fotboll? Skumt som fan.

Nu ska jag fixa lite med min bullet journal och fortsätta glo på Switched at Birth (för andra gången).

Fin vårkväll

Nu känns det som att det räcker med exponering i några veckor. Det känns som att gårdagen var en vild fest, med litervis av alkohol, och sänggång först vid fem.
Riktigt så var det ju inte, men fortfarande utmattande.

Jag tror att jag dissocierade större delen av tiden innan det var dags att gå till Hästhagen. Helt säker är jag inte, men någonting var iallafall inte som det skulle vara. Jag var fast i soffan med en virkning och reality-tv och förvånade mig själv när jag ändå lyckades ta några kort på min Habitat Cardigan jag gjorde klart härom dagen. (Hade tänkt ta med den till Hästhagen och ta bilder ute i skogen, men eftersom det var för varmt för att ha den på mig och jag inte orkade släpa med mig en stor, klumpig kofta struntade jag i det).

IMG_1157IMG_8359IMG_3256IMG_8452

Strax innan fem började vi promenera mot Hästhagen och det var en rask och skön promenad, om än lite stressig. Kami blev hysteriskt glad när vi närmade oss och blev väl inte så jätteglad när vi inte lät honom komma fram till Vincent för att hälsa.

Vi lät hundarna äta nästan direkt när vi kommit fram. Sofia, Kiba och Vincent höll sig framför husvagnen och jag och Kami gick lite till sidan. En för mig främmande man kom såklart fram till mig och Kami och började prata. Han ville hälsa på Kami och tycktes inte alltid förstå vad jag sade och det kändes som världens långsammaste minuter innan han gick därifrån. Hela tiden bad jag inom mig att mamma eller pappa skulle komma över till oss, rädda mig från samtalet, men ingen undsättning kom och mitt påslag var starkt.

KyQdNsROSj2hTJtPAM%W9wfullsizeoutput_18da

Vincent ville få igång Kiba med lite lek. Vi testade bollar, leksaker och pinnar men han var inte intresserad. Istället ville han fortsätta leta mat fastän han redan ätit upp allt.
Vincent, som älskar hundar, tyckte att Kiba var skittråkig och jag föreslog att vi efter maten skulle försöka igen, men denna gång skulle Vincent få kasta matbitar till honom.
Vincent tyckte att det var en bra idé och frågade om vi inte skulle ta en promenad också och han fick mig att lova att vi skulle göra det (och lovar man honom nåt måste man hålla det, det lärde jag mig under helgen i Lysekil när jag försökte komma undan löftet att vi skulle leka pirater ;))

Jag har alltid svårt att koppla av när vi äter ute i Hästhagen. För mycket fokus ligger på hundarna och jag stressar lätt upp mig och äter aldrig mer än det absolut nödvändigaste.
När vi ätit klart och det var dags för efterrätt blev Vincent sprallig. Jag gjorde LCHF-chokladbollar igår förmiddag eftersom jag ville testa dem på personer som inte äter LCHF, för att ta reda på om det är lika gott i deras ögon som i våra. Och de blev helt klart godkända. Jag hade 10 chokladbollar med mig och vi alla, utom pappa som undviker fett, åt varsin och Vincent proppade i sig resterande sex. Jag förstår inte hur det gick till. Efter tre chokladbollar är jag själv proppmätt men den där lilla magen rymmer väldigt mycket mer än vad som verkar möjligt.

Sedan blev det dags för promenaden. Kami och Sofia stannade kvar med mina föräldrar och jag, Vincent och Kiba tog en sväng genom skogen och ut över ängen. Och Kiba fick chansen att vara lös.
Det var fantastiskt. Rofyllt. Kiba var jätteduktig och vi stannade en stund en stund och lekte apport. Det var underbart ❤

fullsizeoutput_18c8

IMG_0575

IMG_0572

Promenaden hemåt kändes som att den varade i timmar. Hundarna stannade konstant för att äta av gräset längs med ån, men det gjorde ingenting. Vi strosade (det verkar ha blivit mitt nya favoritord) hemåt, talandes och drömmandes och fantiserandes om hur livet kommer bli i framtiden när vi bor i en fin etagetrea.

Så det blev en fin kväll med många fina minnen även om jag idag känner mig rätt urlakad och bortkommen. Planen för helgen var att spendera så mycket tid som möjligt på balkongen, läsandes, men idag känns det som en alldeles för stor exponering och ansträngning. Låter jag känslorna vinna skulle jag spendera dagen i sängen med mina böcker, men jag ska försöka gå emot dem. Sitta ute iallafall en stund och i eftermiddag ska Sofia och jag ta ut hundarna tillsammans och fortsätta njuta av vårvädret.

Oinspirerat

IMG_0337.JPG

Så jävla oinspirerad dag. Egentligen rätt dumt att klaga för dagen i sig hade kunnat vara betydligt värre. Omställningen från längre helg till vardag igen brukar vara jobbigt men idag har jag klarat det utan större problem. Och det i sig är fantastiskt.

Ändå är jag rätt trött på mig själv. På att känna mig oinspirerad och okreativ. Både förmiddags- och eftermiddagspromenaden med Kiba och Kami blev samma runda och större delen av dagen har jag suttit i soffan och antingen småfixat lite med min bullet journal eller organiserat alla mina brevpapper. Varken spännande eller speciellt kul.

Jag har dock lyckats förmå mig själv att vattna alla stackars blommor och igår kväll blockade jag en duk jag virkat till sovrummet, och den var torr och fin och redo att läggas på plats när jag vaknade imorse. Jag gillar det. Mitt tonårsjag som bara älskade svart skulle fan fått en hjärtattack om hon vetat hur min färgsmak skulle komma att utvecklas. Men hon har ingenting att säga till om. Jag gillar färg, det gör mig glad, och när jag känner glädje så fort jag kommer in i mitt träliga lilla sovrum, då är jag fan nöjd.

Sofia har något möte på jobbet och slutar därför senare än hon egentligen skulle och jag tänker ta tillfället i akt att påbörja ett brev med destinationen Hong Kong. Efter allt sorterande tidigare idag lär det ändå bli lätt att hitta bra brevpapper relativt snabbt.