Inte mycket som lockar mer än en bra bok

Det är inte ofta jag smackar upp en bild på mig själv såhär. Kanske förut. Innan seborré och när jag fortfarande orkade och kunde sminka mig (jag kan ju såklart, fysiskt, sminka mig, men mina torra ögon flippar direkt).
Bilden togs i lördags, mitt under readathon, och jag mådde toppen och satt ute på balkongen och allmänt njöt. Med andra ord en bild som har en positiv innebörd för mig, fastän mitt eget nylle tar upp en stor del av den 😉

Precis inkommen efter regnig eftermiddagspromenad och nu ligger Kiba och stirrar på mig från fåtöljen i mitt rum. Tanken är att jag ska försöka göra något annat än läsa tills Sofia kommer hem. Nu när det går är det oerhört svårt att låta bli. Allt annat känns så tråkigt i jämförelse. Alltså, att ligga ned i soffan, med filtar kuddar och hundar, och läsa bort tiden. Det är svårslaget.

Sofia jobbar helvetestimmar idag. 6-19. Mycket tid för mig att läsa, men stackars henne. Kan inte ens föreställa mig hur slut en så lång arbetsdag måste göra henne.
Min tanke är att jag ska skriva brev när jag blivit klar här, men jag måste erkänna att det låter jävligt lockande att fortsätta läsa några timmar.

Jag är bra på att skjuta upp saker

Jag har tänkt länge att det är dags för mig att skriva ett blogginlägg. Senast jag skrev här var i oktober och jag var alldeles i början av en jobbig period som skulle hålla i sig till årsskiftet.
Sedan, så fort 2020 tog sin början, var det som att allt det jobbiga och negativa släppte. Ändå orkade jag inte skriva. Slå på datorn. Formulera meningar.

Just nu är jag på väg att återhämta mig från en helvetes utmattning. Hela förra veckan var något av en katastrof energimässigt. 2 av 10 på skalan.
Vad som ligger bakom det vet jag inte säkert. Kanske är det allergi. Kanske Corona. Kanske att jag varit rätt social på sistone.
Kanske är det en mix av alla tre.
Det viktiga är hur som helst att det sakta, sakta börjar vända. Igår eftermiddag var jag överlycklig för att jag orkat laga mat på egen hand och idag har jag lyckats ta en längre promenad med hundarna. Det viktiga just nu är att inte stressa och försöka göra för mycket. Då kommer energin börja sina igen och det är fan inte lätt att hålla humöret uppe när en blir skakig i hela kroppen bara av att gå ned från övervåningen.

För kanske en månad sedan bestämde jag mig för att ta tag i mitt problem med att jag inte klarar av att läsa när jag är ensam hemma. Det här året är planen att jag ska våga leva mer och då främst klara av att göra saker, ofta hemma, när jag är ensam. Som att läsa, duscha, spendera tid på övervåningen, dammsuga.

Jag har inte klarat av att läsa när jag är själv sedan hundarna var små (med ett kortare uppehåll då jag lyckades spendera någon halvtimme här och där med att läsa). Så jag trodde att det skulle ta lång tid för mig att vänja mig. Det konstiga är att det gick bra från första början. Så pass bra att jag spenderar större delen av min ensamma tid med att läsa, i tystnad. Hundarna ligger vid mig eller på mig och timmarna rinner iväg. Jag är avslappnad och lugn och inte alls lika slut när Sofia kommer hem från jobbet.
Så jag är jävligt nöjd med hur bra det gått. Att klara av att läsa underlättar min vardags enormt och få saker ger mig så mycket nöje som en riktigt bra bok kombinerat med hundmys.

Blommande syrener

Jag har fyra kapitel och epilogen kvar att redigera, sedan är jag klar med andra utkastet av Starkare tillsammans. Det är en konstig känsla. Att jag nästan nått fram. Och ännu konstigare är det att jag faktiskt känner mig stolt. Att jag just nu gillar vad jag har skrivit. Just det kan förstås ändras väldigt fort, men just nu njuter jag av de positiva känslor det fyller mig med.

Jag känner mig lite sårig idag dock. Lite instabil. Mer sårbar. Kanske är det tablettmissen. Kanske något annat. Just nu tycker jag inte att det spelar någon roll vad som ligger till grund för det. Det viktiga är att jag tar hand om sårbarheterna- och mig själv – och ser till att lyssna till både kroppen och sinnet.

Planen idag blir med andra ord att ta det lite lugnare än igår. Jag ska plocka in sängkläderna som nu är torra, skriva på boken och – kanske – städa lite på övervåningen.

En stund innan jag skulle ut med hundarna på första promenaden kände jag ett obehag inför att vara utomhus som jag inte upplevt på ganska länge och det gjorde mig förvånad. Tanken på att vistas utomhus kändes nästintill omöjlig och vetskapen att jag kommer behöva ta två promenader idag gjorde inte saken bättre. Jag kunde inte bestämma mig för var och hur jag skulle gå och även det ökade på obehaget.
Jag gillar att ha saker inplanerade i förväg.

Så fort jag tagit mig ut i trapphuset lättade det dock och när jag väl kom ut var obehagskänslan borta. Helt plötsligt var det inte längre jobbigt. Snarare tvärtom. Jag tog med mig hundarna bort till postlådan på Tengvallsgatan och postade brevet jag skrev klart igår och stannade till och luktade på några syrener längs vägen. När jag var liten och bodde i Hovsta hade vi en syrenbuske och jag minns att jag aldrig kunde få nog av doften och att jag brukade knipsa av små bitar som jag satte i vatten och det är fortfarande en av mina absoluta favoritdofter. Syren och sandelträ, ingenting luktar bättre.

Och att känna doften av den blommande syrenen piggade upp mig litegrann. Jag orkade gå lite längre än tänkt med hundarna och nu när jag är hemma igen är jag nöjd och glad att jag trots allt lyckades ta en lite längre promenad med dem.

Och nu är jag redo att fortsätta redigerandet av boken. Spendera några timmar med det och sedan ska jag antingen glo på Real Housewives of Dallas och handarbeta, eller påbörja ett nytt brev. Jag tar det som det kommer.

P.S. SPURS ÄR VIDARE TILL FINALEN AV CHAMPIONS LEAGUE!!! 😃😃😃😃

Yule och jul

IMG_2936.jpg

Klockan är precis 11:17 och jag blev precis klar med städningen av toaletterna. Seriöst, vem hade kunnat tro att jag kan vara produktiv så jävla tidigt på dagen? För mig är det fortfarande bara morgon.

Årets Yule är på väg att passera. Själva vintersolståndet som var i fredags orkade jag inte fira annat än genom att säga hej solen, men det försöker jag ta igen nu. Sofia och jag har spenderat 23e och 24e ensamma och det har varit riktigt fint. För några år sedan skulle jag gått sönder av att vara ensam med Sofia under julafton, men nu, – det kändes bara fint.

Den 23e spelade vi Bingolotto precis som vi gjort de senaste åren. Som vanligt vann vi nada, inte ens en liten nyårslott, men mysigt var det ändå. Vi käkade julmat, såg lite fotboll och spelade Monopol också.

Och julafton ❤

IMG_2940.JPG

En riktigt iskall morgonpromenad med alldeles för glada hundar.

 

IMG_3810.JPG

Har försökt hitta glögg som är både alkoholfri och sockerfri men tydligen måste jag välja mellan att fortsätta vara nykter eller sockerfri. Så tillslut provade jag att göra egen glögg som förvånande nog blev förvånansvärt bra. Så nu kan jag dricka glögg hela dagarna om jag skulle känna för det.

 

IMG_2945.jpg

Älskade Sofia, som ville dölja tallriken för att det såg så fult ut när hon ätit (ja, hon är jävligt knäpp den där).

 

IMG_2947.jpg

Julfin Kami som absolut inte ville ha glittret runt sig.

 

IMG_2952.jpg

Och Kiba, han blev sur för att han inte fick någon ostbit som belöning för posandet.

 

IMG_2955.jpg

Förutom att äta och göra en jävla massa kesokakor till idag spelade vi också Vem vet mest, glodde på Bonde söker fru från förra året och avslutade dagen med kola och Solsidan-filmen och lite stickning.
Efteråt lade jag mig i sängen och läste i Pappaklausulen som Sofia gett mig i julklapp och den är så jävla fint skriven att jag inte ville sova.

 

Idag blir det fullt hus. Sofias föräldrar och mormor, mina föräldrar, min bror och farmor och farfar. Det kommer bli fint, men jag vet också att jag kommer få betala för det i efterhand. Jag kommer bli slutkörd och sova alldeles för mycket och säkerligen också ha ångest för att jag sover bort dagarna.
Men det ska jag försöka att inte fokusera på just nu. Nu, och när alla är här, ska jag försöka njuta till fullo och uppskatta våra fina familjer.

Sofia började precis dammsuga och jag ska väl börja klä på mig. Och läsa. Läsa för att tanka energi ❤

Mental överbelastning

Ligger i sängen och fokuserar på att ta det lugnt. Veckan som gått har varit fin men ansträngande och jag behöver vila upp mig så mycket som möjligt.

I tisdags var jag till Karla och träffade M och på kvällen kom Sofias föräldrar och mormor hit. Sofias mormor fyllde i slutet av november och både Sofia och jag ville vara med och fira henne, men då det var så mycket på gång för mig såg de till att komma hit och fira henne istället. Jag har sådan tur som får ha så fina människor omkring mig ♥️ Vi passade också på att överraska Morgan med triss eftersom han fyller snart och vi serverade kesokaka med saffran och hade allmänt trevligt.

På onsdagen flippade Kibas snopp ur (jag orkar verkligen inte förklara) och jag blev såklart väldigt trött efter det.

I fredags kom Lahti hit och såg Idol med oss och på lördagen åkte Sofia till Lek och buslandet med småtjejerna. En kombinerad julklapp och födelsedagspresent åt dem.

Sofias mormor i sjalen jag gjort henne, Kiba som tigger från Lahti och hundar som väntar på att matte ska bli klar på toan

Så med andra ord är jag väldigt trött just nu. Idag och imorgon ska jag försöka vila upp mig så mycket det bara går för på tisdag ska vi med Kiba till veterinären och på torsdag ska Sofia på julfest med jobbet.

Alltså är det lika bra att redan nu försöka acceptera att det kommer vara ett gäng dagar framöver då jag inte kommer orka så mycket. Ska ändra lite på veckans städschema så det funkar bättre med min energinivå och jag ska tillåta mig själv att glo på precis hur mycket realityprogram på tv jag vill eftersom det är det perfekta sättet för min överbelastade hjärna att få en stunds vila.