Gott nytt år eller?

Jag ligger i sängen igen. Slutkörd. Har svårt att andas. Den där nedstämdheten har smugit sig på de senaste dagarna och idag slog det till rejält. Det mesta känns jobbigt och hopplöst och jag är så jävla trött.

Det var fint julfirande förra veckan, men helvete vad slut jag blev. Dagen efter gick jag runt med en extrem ångest som inte minskade i styrka förrän jag pratat med pappa. Jag mådde skit.

Och sedan tröttheten. Flera dagar sov jag väl mer än vad jag var vaken och det sitter fortfarande i till viss del.

I lördags träffade vi Lahti och Frida och att träffa nya människor är ju alltid väldigt påfrestande. Men ändå värt det. Innan de drog låg jag utslagen i soffan och förstod inte hur jag skulle orka ta mig upp till sängen.

Så blev det nyår och rädda hundar och jag insåg att jag inte gått ut på tio dagar. Tio dagar! Det blir lätt så när Sofia är ledig och jag är utmattad. Jag sover och pusslar och lyssnar på James Arthur och läser. Ser lite mysteve med Sofia. Men jag mår inte bra. Behöver ta mig ut och ännu mer behöver jag sätta upp någon form av mål för mig själv.

På måndag börjar Sofia jobba igen. Människor återgår till jobb och vardag efter ledighet och jag, jag är kvar här hemma. Fastnar i tankar av menlöshet. Vad gör jag för nytta? Går runt i mitt hem, eller snarare sitter fast i mitt hem, och vad gör jag egentligen för nytta för andra människor?

Typ så går tankarna. Och att älta är aldrig någonsin bra.

Logiskt sett vet jag ju att jag gör någon form av nytta för andra människor. Att andra uppskattar mig. Men den här utmattningen har hållit mig innelåst i mitt egna huvud alldeles för länge och då går det snabbt nedåt.

Imorgon ska jag faktiskt ta mig ut. Mamma och jag ska åka till vårdcentralen så jag kan ta blodprover inför läkarmötet jag ska på senare i Januari.

Förutom det borde jag försöka ta mig ut varje dag som är kvar av Sofias ledighet. Ta mysiga promenader med hundarna tillsammans. Komma ut i luften och ut i verkligheten.

På måndag ska jag börja skriva. En fiktiv bok vars synopsis och persongalleri jag påbörjade för flera månader sedan och som jag nu vill ta tag i. Planen är att jobba på den två timmar varje vardag och på så vis få till en rutin. Jag behöver dra mig bort från soffan och ägna mig åt annat än serier och handarbete.

Det finns ändå mycket jag vill göra. Jag vill

  • komma igång med morgonläsningen igen
  • testa mig fram i smyckesskapandet
  • pussla
  • gå på fotboll
  • ha spelkvällar
  • meditera vid mitt altare
  • gå på långpromenader
  • leka med lera
  • röra på mig
  • skriva
  • lära mig nya saker
  • städa
  • återgå till relativt strikt LCHF
  • Osv.

    Nu ska jag ta en tupplur. Orkar inte stå emot tröttheten längre. Ikväll spelar Spurs och det tänker jag inte missa. Och jag ska bada och läsa i badet och orka laga mat och mysa med Sofia i soffan. Och vara tacksam för året som gått och välkomna det nya.

    Yule och jul

    IMG_2936.jpg

    Klockan är precis 11:17 och jag blev precis klar med städningen av toaletterna. Seriöst, vem hade kunnat tro att jag kan vara produktiv så jävla tidigt på dagen? För mig är det fortfarande bara morgon.

    Årets Yule är på väg att passera. Själva vintersolståndet som var i fredags orkade jag inte fira annat än genom att säga hej solen, men det försöker jag ta igen nu. Sofia och jag har spenderat 23e och 24e ensamma och det har varit riktigt fint. För några år sedan skulle jag gått sönder av att vara ensam med Sofia under julafton, men nu, – det kändes bara fint.

    Den 23e spelade vi Bingolotto precis som vi gjort de senaste åren. Som vanligt vann vi nada, inte ens en liten nyårslott, men mysigt var det ändå. Vi käkade julmat, såg lite fotboll och spelade Monopol också.

    Och julafton ❤

    IMG_2940.JPG

    En riktigt iskall morgonpromenad med alldeles för glada hundar.

     

    IMG_3810.JPG

    Har försökt hitta glögg som är både alkoholfri och sockerfri men tydligen måste jag välja mellan att fortsätta vara nykter eller sockerfri. Så tillslut provade jag att göra egen glögg som förvånande nog blev förvånansvärt bra. Så nu kan jag dricka glögg hela dagarna om jag skulle känna för det.

     

    IMG_2945.jpg

    Älskade Sofia, som ville dölja tallriken för att det såg så fult ut när hon ätit (ja, hon är jävligt knäpp den där).

     

    IMG_2947.jpg

    Julfin Kami som absolut inte ville ha glittret runt sig.

     

    IMG_2952.jpg

    Och Kiba, han blev sur för att han inte fick någon ostbit som belöning för posandet.

     

    IMG_2955.jpg

    Förutom att äta och göra en jävla massa kesokakor till idag spelade vi också Vem vet mest, glodde på Bonde söker fru från förra året och avslutade dagen med kola och Solsidan-filmen och lite stickning.
    Efteråt lade jag mig i sängen och läste i Pappaklausulen som Sofia gett mig i julklapp och den är så jävla fint skriven att jag inte ville sova.

     

    Idag blir det fullt hus. Sofias föräldrar och mormor, mina föräldrar, min bror och farmor och farfar. Det kommer bli fint, men jag vet också att jag kommer få betala för det i efterhand. Jag kommer bli slutkörd och sova alldeles för mycket och säkerligen också ha ångest för att jag sover bort dagarna.
    Men det ska jag försöka att inte fokusera på just nu. Nu, och när alla är här, ska jag försöka njuta till fullo och uppskatta våra fina familjer.

    Sofia började precis dammsuga och jag ska väl börja klä på mig. Och läsa. Läsa för att tanka energi ❤

    Lille trattskallen

    Kiba. Min fina lilla plutt. Min trattskalle. Redan i onsdags var han betydligt piggare än vad vi räknat med. Försökte få honom att sova i ett mörkt och tyst rum men killen var inte nöjd och redo att slappna av förrän vi alla var tillsammans.

    Idag är han helt och hållet sig själv igen. Energisk och uppmärksamhetskrävande och han har också lärt sig hantera tratten. Han går inte in i saker fullt lika ofta och det tar inte heller fem minuter för honom att hitta ett bekvämt sätt att ligga på.

    Såret läker fint och han ska fortsätta få smärtstillande i tre dagar till. Tratten ska vara på upp till fem veckor men vissa stunder, när vi har fullt fokus på honom, slipper han den.

    Så det känns bra. Känns som att det var rätt beslut.

    Annars har dagen varit fylld med ångest och oro och jag har haft svårt att koppla av. Lyckades dock äntligen få till det i hallen på övervåningen så jag känner mig ganska nöjd. En mysig plats att sitta och läsa. Så någonting bra har dagen ändå inneburit. Och Sofia och jag har haft en mysig kväll i soffan med flera avsnitt av förra årets Bonde söker fru.

    Imorgon jobbar Sofia till stängning och jag får finbesök av mamma. Pappa lät lite förvånad över min glädje att mamma skulle komma och jag förstår det. Att få besök i förra lägenheten var aldrig kul. Det var instängt och trångt och bara jobbigt. Nu finns det plats att vara på. Plats att andas och få ro. Det blir en helt annan sak.

    Men nu ska jag äntligen få sova!

    Ge mig bara lite lugn och ro tack

    IMG_2864.jpg

    Kiba ska kastreras imorgon och jag tror det är därför jag känner mig spyfärdig. Sofia ringde veterinären igår och fick en snabb tid inbokad och fastän jag vet att allt kommer gå bra kan jag inte sluta oroa mig. Tänk om de hittar en tumör. Eller något annat går åt helvete under operationen. Eller om han blir helt personlighetsförändrad.

    Det har varit jobbiga dagar. I torsdags kväll när Sofia var på julfest med jobbet gick jag ut med hundarna vid halv nio och insåg att jag inte kunde gå in igen, ifall jag inte skulle våga gå ut i trapphuset igen.
    Så jag gick runt med hundarna, på platser där jag kände mig relativt trygg, frös som satan och hatade lite på mig själv. Mitt psyke spelade mig spratt och vid ett tillfälle kunde jag inte stoppa tårarna från att rinna. Kände mig så patetisk och misslyckad. Trött på att ständigt komplicera allting.

    Under natten till fredagen dog min mobil då jag glömt ladda den och när Kamis skall äntligen väckte mig till liv var klockan tjugo i tolv. En timme och 40 minuter efter att jag skulle tagit min morgonmedicin.

    Kvällen blev dock fin även om jag var en boll av ångest och obehag. Sofia och jag klädde granen och spenderade flera timmar med Monopol och jag fick några timmar av glädje ändå.

    På lördagen mådde Sofia konstigt och när hon på eftermiddagen gått för att köpa pizza och lite annat från affären ringde hon mig och sade att hon inte kunde gå. Hon var svimfärdig, kallsvettig och illamående. När jag kom fram till henne hade hon lyckats ta sig in för att hämta pizzan och satt hopkurad på en kall bänk.
    Mamma och pappa kom och hjälpte henne hem igen. Hon drack lite mjölk och tog några dextrosol och mådde snart bättre, även om hon var utmattad.

    Och jag började såklart gråta. Allting blev för mycket.

    I måndags vaknade jag vid fyra, fylld av ångest, och lyckades inte somna om. Sofia drog till bussen efter sex någon gång och jag var precis på väg att somna när Kibas snopp fuckade ur igen.
    Tog med honom in i duschen och sprutade massa kallt vatten och mitt i allting kom Sofia hem. Hon mådde pyton och lyckades inte ta sig iväg till jobbet.
    Kiba blev sig själv igen efter kanske tio minuter och jag däckade i sängen och sov till tio.

    Och nu sitter jag här, i sängen med två slappa hundar, och mår illa när jag tänker på vad som väntar imorgon. Halv åtta, åtta ska Kiba vara där och jag har en känsla av att jag inte kommer kunna koppla av förrän jag har honom i min famn igen.

    Jag är så jävla trött. Trött och slutkörd och sårbar som ett helvete. Längtar tills fredag kväll, då Sofia slutar jobbet och vi har en lång, skön julledighet framför oss. Med slappande, och spel och böcker och serier och fotboll och en jävla massa gos framför oss.

    Fan vad jag behöver det.

    Det blir inget vilande

    Jag försöker ta hand om mig själv. Ta det lugnt, inte fokusera på framtida stress osv, men det är inte jättelätt. Tanken var att jag skulle ta det lugnt och vila i måndags, men så kom mina föräldrar farandes med en byrå från IKEA och som jag såklart ville montera ihop på en gång. Sedan flytten klarar jag inte av stök och att ha tre kartonger liggandes i sovrummet så att jag kunde koppla av med läsning, det gick inte. Jag skulle inte ha klarat av att koppla av.

    IMG_9187.JPG

    Nästan fyra timmar tog det att sätta ihop schabraket och vid minst två tillfällen ville jag kasta beskrivningen åt helvete, kura ihop mig som ett barn på golvet och ylgråta.
    A l d r i g m e r. Nu räcker det med möbler från Ikea som måste monteras ihop med hjälp av skumma beskrivningar.

    Men fint blev det. Ännu finare blir det när vår svarta spegel kommer upp på väggen ovanför. Nu ser inte den där väggen så tom ut längre och både jag och Sofia trivs bättre i sovrummet nu.

    På kvällen kunde jag inte somna och ryggen gjorde fruktansvärt ont. Vaknade på tisdagen, med smärta i rygg och ben, och lika slut i psyket som kroppen. Blev extra nervös inför veterinärbesöket och ville som vanligt mest gömma mig.

    IMG_2867.JPG

    Kiba var jätteduktig hos veterinären. Lite morr här och där och visst var han rädd, men ändå så mycket lugnare än han varit vid tidigare besök. Kanske börjar han vänja sig nu 😉

    Vi pratade med veterinären, som jag gillade väldigt mycket, hon kändes varm och validerande, och vi har bestämt att Kiba ska kastreras. Exakt vad hans konstiga snoppbeteende beror på kunde hon inte svara på, men eventuellt kan det vara en testikeltumör. Såklart hoppas vi att det inte är så och vi hoppas också att hans problem kommer försvinna efter kastreringen. Det som oroar mig mest med det är att lämna honom ifrån oss på morgonen för att hämta hem honom på eftermiddagen. Kiba, som knappt är helt trygg med Sofia, – hur fan ska han klara det?
    Men det känns ändå bra. Och jag känner mig hoppfull.

    Idag vaknade jag utmattad och grinig och tackade Gudomen för att det finns hiss i trappuppgången för dagar som denna känns det som att kroppen skulle klappa ihop av att gå nerför och uppför alla jäkla trappor.
    Var ute med hundarna i nästan femtio minuter ändå. Gick sakta och tog det lugnt och försökte fokusera utåt istället för inåt. Notera snön i luften, kylan mot kinderna, folktomheten.

    Inför morgondagen när Sofia ska på julfesten med jobbet är jag nervös. Tyvärr blev det inget med uppvilandet inför det som planerat och jag vet att det kommer bli en lång och tuff dag för mig. Förutom att jag kommer ta alla promenader med hundarna måste jag också klara av att ta mig ut på kvällen för att möta Sofia när hon kommer hem. Kan inte låta hundarna väcka halva huset med sitt glädjeskällande när hon kommer hem.

    Trapphuset här känns mycket bättre än det förra, men det är ändå ett helt projekt för att ta mig ned på kvällen. Jag är rädd att möta någon i trapphuset så Kami börjar skälla. Rädd att hans skall ska väcka människor som sover. Och jag är rädd att paranoian skulle få mig att flippa fullständigt om jag mötte någon.

    Inte finns det tid att vila upp mig idag heller eftersom Sofia stänger och när hon kommit hem ska jag åka och handla med mina föräldrar. Men jag försöker ändå ta det lugnt med reality-tv och handarbete, men helt lugn är jag aldrig när jag är ensam hemma.

    IMG_8871.JPG
    Två hundar som ville vara med när jag badade