Mig själv igen

Idag har jag varit mig själv igen. Precis som jag trodde igår vaknade jag imorse upp ur den där dimman som ibland tar över hela mitt jag.

Jag har varit mig själv och Kiba, älskade gamling, han har också varit sig själv och irriterat Kami med sitt uppmärksamhetssökande.

Har främst spelat Sims, men också veckohandlat, badat, städat mitt skrivbord och fortsatt läsa i (dont) call me crazy som är en samling berättelser från personer som lider av psykisk ohälsa. Jag älskar den, samtidigt som jag saknar berättelser från de som är som mig, de som inte kan sköta ett så kallat vanligt liv med arbete och dylikt. Människorna i boken har lyckats på ett sätt som jag aldrig kommer kunna göra och min rädsla med boken är att människor, de som förstår till viss del men långt ifrån tillräckligt, ska tro att det är så det är för alla. Att boken ger en enhetlig bild när en stor bit av oss faktiskt har utelämnats.

Nåväl. Har lyckats slita mig från boken och ligger i sängen med Kiba bredvid mig. Är fortfarande angstig för imorgon men inte mer än att jag kan hantera det. Och jag tror att jag till och med kommer lyckas njuta 😊

Gott nytt år eller?

Jag ligger i sängen igen. Slutkörd. Har svårt att andas. Den där nedstämdheten har smugit sig på de senaste dagarna och idag slog det till rejält. Det mesta känns jobbigt och hopplöst och jag är så jävla trött.

Det var fint julfirande förra veckan, men helvete vad slut jag blev. Dagen efter gick jag runt med en extrem ångest som inte minskade i styrka förrän jag pratat med pappa. Jag mådde skit.

Och sedan tröttheten. Flera dagar sov jag väl mer än vad jag var vaken och det sitter fortfarande i till viss del.

I lördags träffade vi Lahti och Frida och att träffa nya människor är ju alltid väldigt påfrestande. Men ändå värt det. Innan de drog låg jag utslagen i soffan och förstod inte hur jag skulle orka ta mig upp till sängen.

Så blev det nyår och rädda hundar och jag insåg att jag inte gått ut på tio dagar. Tio dagar! Det blir lätt så när Sofia är ledig och jag är utmattad. Jag sover och pusslar och lyssnar på James Arthur och läser. Ser lite mysteve med Sofia. Men jag mår inte bra. Behöver ta mig ut och ännu mer behöver jag sätta upp någon form av mål för mig själv.

På måndag börjar Sofia jobba igen. Människor återgår till jobb och vardag efter ledighet och jag, jag är kvar här hemma. Fastnar i tankar av menlöshet. Vad gör jag för nytta? Går runt i mitt hem, eller snarare sitter fast i mitt hem, och vad gör jag egentligen för nytta för andra människor?

Typ så går tankarna. Och att älta är aldrig någonsin bra.

Logiskt sett vet jag ju att jag gör någon form av nytta för andra människor. Att andra uppskattar mig. Men den här utmattningen har hållit mig innelåst i mitt egna huvud alldeles för länge och då går det snabbt nedåt.

Imorgon ska jag faktiskt ta mig ut. Mamma och jag ska åka till vårdcentralen så jag kan ta blodprover inför läkarmötet jag ska på senare i Januari.

Förutom det borde jag försöka ta mig ut varje dag som är kvar av Sofias ledighet. Ta mysiga promenader med hundarna tillsammans. Komma ut i luften och ut i verkligheten.

På måndag ska jag börja skriva. En fiktiv bok vars synopsis och persongalleri jag påbörjade för flera månader sedan och som jag nu vill ta tag i. Planen är att jobba på den två timmar varje vardag och på så vis få till en rutin. Jag behöver dra mig bort från soffan och ägna mig åt annat än serier och handarbete.

Det finns ändå mycket jag vill göra. Jag vill

  • komma igång med morgonläsningen igen
  • testa mig fram i smyckesskapandet
  • pussla
  • gå på fotboll
  • ha spelkvällar
  • meditera vid mitt altare
  • gå på långpromenader
  • leka med lera
  • röra på mig
  • skriva
  • lära mig nya saker
  • städa
  • återgå till relativt strikt LCHF
  • Osv.

    Nu ska jag ta en tupplur. Orkar inte stå emot tröttheten längre. Ikväll spelar Spurs och det tänker jag inte missa. Och jag ska bada och läsa i badet och orka laga mat och mysa med Sofia i soffan. Och vara tacksam för året som gått och välkomna det nya.

    Mental överbelastning

    Ligger i sängen och fokuserar på att ta det lugnt. Veckan som gått har varit fin men ansträngande och jag behöver vila upp mig så mycket som möjligt.

    I tisdags var jag till Karla och träffade M och på kvällen kom Sofias föräldrar och mormor hit. Sofias mormor fyllde i slutet av november och både Sofia och jag ville vara med och fira henne, men då det var så mycket på gång för mig såg de till att komma hit och fira henne istället. Jag har sådan tur som får ha så fina människor omkring mig ♥️ Vi passade också på att överraska Morgan med triss eftersom han fyller snart och vi serverade kesokaka med saffran och hade allmänt trevligt.

    På onsdagen flippade Kibas snopp ur (jag orkar verkligen inte förklara) och jag blev såklart väldigt trött efter det.

    I fredags kom Lahti hit och såg Idol med oss och på lördagen åkte Sofia till Lek och buslandet med småtjejerna. En kombinerad julklapp och födelsedagspresent åt dem.

    Sofias mormor i sjalen jag gjort henne, Kiba som tigger från Lahti och hundar som väntar på att matte ska bli klar på toan

    Så med andra ord är jag väldigt trött just nu. Idag och imorgon ska jag försöka vila upp mig så mycket det bara går för på tisdag ska vi med Kiba till veterinären och på torsdag ska Sofia på julfest med jobbet.

    Alltså är det lika bra att redan nu försöka acceptera att det kommer vara ett gäng dagar framöver då jag inte kommer orka så mycket. Ska ändra lite på veckans städschema så det funkar bättre med min energinivå och jag ska tillåta mig själv att glo på precis hur mycket realityprogram på tv jag vill eftersom det är det perfekta sättet för min överbelastade hjärna att få en stunds vila.

    Ett avbrott från min burlika tillvaro

    Mina händer är svullna och svåranvända, så som de ofta blir när jag är utmattad. För utmattad är jag. Sitter stilla i soffan och ändå ligger pulsen på 101.

    Det var fint att träffa M igår. Sista dagen för högkostnadskortet så nu blir jag tvungen att betala igen. Vilket innebär att proceduren vid receptionen när jag ska anmäla mig kommer bli betydligt svårare. Innan har jag bara lagt fram mitt id och högkostnadskortet på disken, en bra och väl utarbetad plan att finna ro i, men nu behöver jag finna ut en ny och bra rutin.

    Det är meningen att jag ska handla idag men det är tveksamt om jag verkligen kommer orka. I värsta fall får Sofia ta det istället, men jag vill inte. Den där veckohandlingen är bra för mig. Både att vistas på en plats där det finns massa andra människor, att ta en paus från min instängda, burlika tillvaro, med ett avbrott i verkligheten. Men det är också bra för att det stärker mig, att se vad jag faktiskt klarar av.

    Tyvärr blev det ingen morgonläsning idag. Morgonläsningen som stabiliserar mig och ger mig en mer stabil grund att stå på resten av tiden då jag är ensam. Vaknade sent och fixade kaffe och frukost och nu är jag så trött att det känns som ett nästintill omöjligt projekt att både klä på mig och borsta tänderna. Och sedan en promenad på det…

    Men jag mår ändå okej, i huvudet. Det känns okej att vara jag.

    Fint och uttröttande

    IMG_3390.JPG

    Idag har varit en sån där ovanlig dag som en fin födelsedag innebär. En relativt stressfri födelsedag fastän jag stått för firandet.

    Igår bakade jag kolasnittar och kärlekskakor och idag, strax innan gästerna började anlända, gjorde jag en tigerkaka. Det är säkert första gången på tjugo år som jag inte ätit min banantårta när jag fyller, och hade någon frågat mig för ett år sedan om jag någonsin skulle kunna tänka mig att vara utan den när jag fyller skulle jag sagt att det var omöjligt.

    Det blev fint hur som helst. Lugnt och skönt och jag kunde rofyllt slå mig ned i soffan med en hund på vardera sida om mig.

    IMG_1770.jpg
    Farfar bjöd på lite högläsning ❤

    IMG_1779IMG_1783IMG_1788

    Bortskämd blev jag också och kan inte riktigt slita blicken från högen med böcker jag fick. Kalaset började vid tolv. Från början hade jag tänkt ha det runt tre, fyra men när jag insåg att jag då skulle missa Tottenhams match flyttade jag fram tiden några timmar.

    Efteråt, när alla gett sig av igen, var jag nöjd och slutkörd. Så kom ångesten och overkligheten med en jävla kraft och att försöka hålla fokus på matchen var mer eller mindre omöjligt. Inte förrän Harry Kane gjorde mål i 77:e minuten lyckades jag vakna till något.
    Nu har jag även sett PSGs match i efterhand och även den var svår att fokusera på. Känslopåslaget är för starkt. Ångesten har gett med sig men jag är slutkörd och sårbar och längtar efter att få gå och lägga mig.

    Hade dock inte räknat med någonting annat. Det blev mycket med Sofias övernattning på Loka Brunn följt av mitt kalas och nu ska jag fokusera på att ta hand om mig själv. Imorgon ska jag slappa runt hela dagen och på måndag har jag tid på Karla igen för att träffa M och fastän det innebär en massa exponering vet jag också att det brukar ge mig energi. Och sedan på kvällen spelar – äntligen – ÖSK match.

    (Torsdagen, när Sofia var borta, funkade bättre än förväntat.  Jag hade mysigt med mamma och kunde stå ut med obehaget och overklighetskänslorna och ta tillvara på mamma-tiden. På kvällen såg vi utfrågningen av Ebba Busch Thor och blev båda lika frustrerad, arga och fulla i skratt av sakerna hon hade att säga.

    Det var svårare att somna. Kunde inte släppa tanken på att det plötsligt skulle ringa på dörren och jobbade hårt med att försöka få mig själv att slappna av. Vaknade även några gånger under natten, men när morgonen väl grydde kunde jag andas ut igen).

    Nu ska jag luta mig tillbaka i soffan och se om jag kan läsa lite. Behöver det. Stänga av och ha tyst omkring mig och vara glad över att jag nått 33 år, jag som var övertygad om att jag inte skulle få uppleva min 21-årsdag.