Familj, Högtider, Hjärta, Wicca

Samhain

Jag kommer nog aldrig sluta tjata om att Samhain är den absolut bästa tiden på året. Det är en tid då det nästan känns omöjligt att inte märka av magin i världen.
I år sammanföll Samhain med Alla helgon vilket, om du frågar mig, är ganska irriterande. Varför? För att kyrkogårdarna svämmar över av människor och gör det väldigt svårt för mig att koppla av och fokusera.

I lördags vaknade jag vid nio, satte mig och skrev mina tre sidor morning pages och bakade sedan äppelpaj samtidigt som jag lyssnade till en Samhain-playlist på Spotify.

På eftermiddagen hämtade vi upp mamma och besökte först Hovsta Kyrka där mormor, morfar och min morbror Owe är begravda och trots att det var mycket folk där var det ändå rofyllt och jag kunde njuta av den vackra omgivningen. Jag tog några kort upp mot kyrkan och över gravstenarna med alla tända ljus, men tyvärr hade jag glömt min telefon i bilen och använde Sofias, vilket innebär att jag inte kommer åt dem nu.

Sedan åkte vi till Norra kyrkogården för att tända ett ljus för Sofias brorsdotter Alma, men där var det alldeles för mycket människor och hundar för att jag skulle kunna finna ro och tillslut fick jag skynda mig iväg med Kami som började skälla alltmer och på så sätt störde friden som rådde innan.

När Sofia och jag lämnat av mamma och bland annat handlat vaniljpulver åkte vi hem och fixade mat. Jag gjorde vaniljsås till pajen och en vitkålsgratäng, och Sofia stekte lövbiff. Jag brukar alltid fira Samhain med en silent supper, vilket jag även gjorde denna gång, om än omgjort. Jag dukade upp med en extra tallrik, bestick och glas och ”välkomnade” personer som dött att vara med under måltiden. Ett sätt att hedra dem men också, för mig, ett sätt att hedra livet. För mig är det precis vad Samhain går ut på, att hedra livet.

På det hela blev det en väldigt fin Samhain. Och ja, jag längtar nog lite tills nästa år, och nästa Samhain. Magin i luften under den här tiden på året är helt enkelt oslagbart.

Men nu är det vardag igen och jag vill helst bara läsa, men jag har lite sysslor uppskrivna i min Bullet Journal som jag också ska ägna mig åt. Men mest kommer det nog bli läsning till ljudet av smattrande regn mot fönstret.

Familj, Fotboll, Högtider, Hjärta, Kiba och Kami, Wicca

En extra fin helg

Vilken fantastisk dag det varit! Det är inte ofta jag vaknar om morgnarna och inte är på pissigt humör, men imorse tog jag mig lätt upp ur sängen en stund innan alarmet satte igång och var snart redo för utflykt till Järleån.

Vid halv tio packade vi in hundar och färdkost i bilen och åkte till norr, där vi mötte upp mamma och min moster Inger, och så for vi iväg i två bilar.

Inger är rädd för hundar och Kiba och Kami är inte direkt de ultimata hundarna för en hundrädd person att träffa, men det gick riktigt bra. När vi väl kom till grillplatsen där vi slog oss ned var de så vana vid Inger att de inte gav henne särskilt mycket uppmärksamhet.

Sofia skulle såklart testa på att hugga ved, vilket gick sådär 😉 Men söt var hon iallafall.

Vi grillade korv och umgicks någon timme innan vi började gå tillbaka mot bilarna igen.

Innan vi åkte hem stannade vi till vid kyrkogården en snabbis och vi kom hem lagom till att ÖSKs match började (de förlorade, men det låtsas jag inte om).
Min hoodie luktar eld och jag känner mig fortfarande lite småfrusen, men längtar efter att göra något liknande igen. Det är alltid fantastiskt att komma ut i naturen och lyssna till tystnaden. Förhoppningsvis är vädret okej på Samhain, om två veckor, så jag kan ta mig ut i naturen och fira.
Det ger energi.

Sofia och jag var ute och åkte igår med. Vi for till Karlskoga så fort hon slutat jobbet och hälsade på hennes föräldrar en stund för att sedan åka vidare till Sofias syster, där vi stannade kanske en timme.
Så jag har varit ovanligt social den här helgen och nu förtjänar jag att ta ett varmt bad och läsa bort några timmar ❤

Det förflutna, Färdigheter, Högtider, Karla, Psyk, Vardagligt, Wicca

Det är helt okej

Mitt väldigt kaotiska skrivbord

Sitter inne i mitt rum, lyssnar på Mansons senaste skiva och gör mitt allra bästa för att hålla mig chill. Klockan två ska jag vara på Karla och inför sådana möten behöver jag göra mitt allra bästa för att hålla mig lugn. Inte för att det är särskilt svårt idag. Eller numera för den delen. Förut, då innebar sådana här störningar i min inrutade vardag alltid kaos och ångest. Kaos som skulle få mitt skrivbord att verka välstädat i jämförelse.
Det är viktigt att jag påminner mig om det vid sådana här tillfällen då jag är lugn men bitter. Bitter för att jag inte får stanna hemma och följa mina rutiner. Fast jag är inte bara bitter. Jag ser faktiskt fram emot besöket.

Det är Mabon idag och planen var att vi (Sofia, jag och pälsmonstren) skulle åka till något naturreservat, promenera och äta omelettwraps. Jag var duktig nog igår och passade på att göra omelettwraps samtidigt som jag fixade middag. Men imorse fick Sofia meddelande från jobbet om att en arbetskamrat är sjuk och därför jobbar hon idag till stängning istället för att sluta vid fyra.

Det märktes så tydligt att Sofia hade dåligt samvete fastän jag sade att det är lugnt. Jag förstår det. Förut skulle jag gjort allt jag kunde för att övertyga henne om att jag inte var besviken och samtidigt brista lite inombords. Men idag är det okej. Jag är tacksam att jag har en flickvän som ställer upp för andra utan problem och Mabon blir inte sämre bara för att jag inte kommer ut i naturen. Dessutom är jag övertygad om att vi kommer ta igen det senare.

Så. Jag mår överlag bra. Att gå på läkarbesök kändes först som ett värdelöst sätt att spendera en del av Mabon, men egentligen, finns det något bättre sätt att fira en högtid på än att ta hand om sin hälsa? Knappast.

Familj, Högtider, Karla, Mentala sårbarheter, Psyk, Svårigheter, Vardagligt, Wicca

Morgonmonster

Norrby stenar

Morgnar har blivit min fiende. Under alldeles för många månader har jag haft svårt att ta mig upp och det är sällan jag vaknar innan medicinalarmet vid tio om vardagarna. Så istället för att ha en långsam och lugn morgon med gott om tid för att komma över det värsta monstersymptomen jag alltid uppvisar när jag är nyvaken, tvingas jag skynda mig göra mig i ordning och ta mig ut med hundarna.
Om morgnarna känns allting tungt. Det känns menlöst och hopplöst och allt jag vill är att sova vidare. Skörheten är för stark för att inte få mig ur fattning.

Och även denna morgon har varit lika jobbig fastän jag har haft en så fin helg. Jag förstår inte. Nu, när klockan snart är tolv, börjar det kännas lite bättre men jag vet att morgondagen med största sannolikhet kommer bli precis lika jobbig som denna. Och det tar som fan på krafterna.

I torsdags skulle jag iväg till vårdcentralen för de årliga blodproven och jag var lite orolig dagarna innan att jag inte skulle ta mig iväg.
Men det gick! Kvart i åtta mötte jag mamma och tillsammans tog vi oss till Karla och hela proceduren var över mycket snabbare än någon av oss räknat med.

Imorgon har jag tid hos överläkaren på Karla och jag är tacksam som fan att det mötet inte är förrän klockan två för tro mig, det är allt annat än kul att behöva handskas med monstret jag är om morgnarna. Jag förstår dock inte vart tiden tagit vägen. Det känns inte som att det redan gått ett år sedan mitt förra möte.

Förutom läkarmöte imorgon är det också Mabon/höstdagjämningen och planen är att Sofia, jag och hundarna ska ta bilen någonstans och gå runt i naturen och njuta dagen till ära och min tanke är att orka göra omelettwraps som vi kan ha med oss och äta. Och på tal om att njuta av naturen, hur fina är inte de här bilderna som Sofia tog när vi var ute och vandrade längs Svartån i lördags?

Jag har sagt det många gånger förut, och jag kommer säga det många gånger igen; hösten är min tid.

Familj, Hjärta, Wicca

Jag är bara tacksam

Jag är bara väldigt tacksam. Tacksam att jag har månen ovan mig, som en fin påminnelse om att jag aldrig är ensam.

Tacksam att jag får bo i den här fina lägenheten, med en flickvän som ger de varmaste kramarna och alltid får mig att känna mig trygg, och med två galna, fantastiska och trötta gamla gringubbar till hundar.

Jag är tacksam för att vara vid liv och tacksam för min tro, som alltid hjälper mig framåt. Som hjälper mig att känna mig hemma i den här väldigt skumma världen.

Och jag är tacksam för maj månad då naturen fullkomligen exploderar